Vart har jag varit?

Hej, mina underbara läsare!
Ni verkar fortfarande hänga kvar på min blogg, trots att jag inte uppdaterat på över ett år. Det känns jättekul, jag har verkligen saknat er. Och att blogga, få lägga upp nya fotografier jag tagit, nya tankar jag vill skriva ner. Jag har saknat det enormt mycket.
 
Jag tänkte faktiskt dela med mig av lite fotografier och texter om vad jag hittat på den senaste tiden och vad som händer i mitt liv just nu. Det ska bli jättekul att få visa. Det är säkert några utav er som redan följer mig på instagram som fått ha en stor inblick i mitt liv, men jag tänkte, för er som inte vet så ska jag absolut ge er lite insikt!
 

 
 
Sommaren och hösten 2015 handlade mest om att hitta mig själv.
Jag kom ut som gay och det kändes som att livet var över men i själva verket var det en början på någonting riktigt otroligt. Mycket handlade också om att skapa ett yttre som jag trivdes med, som ni ser på bilderna ovan. Det handlade om vilken hårfärg jag skulle ha, vilken frisyr jag skulle passa i, piercingar, töjningar, tatueringar - you name it. Den största förändringen utseendemässigt var nog att jag kapade mitt hår. Att gå från 70 cm svall till snaggad nacke på fem röda var en skön upplevelse. Jag kände mig på något sätt befriad. Befriad från en liten låda jag suttit i, i hela mitt liv, och låtsas vara någon jag inte är. Tänk vad lite hår kan göra, liksom.
 
 
Vintern kom och jag drog till London för tredje gången.
Det var skönt att lämna Sverige en stund och bara få ta hand om mig själv och tänka litegrann. Jag passade även på att föreviga denna fina stad på kroppen genom att tatuera in ett litet paraply på nyckelbenet. Alla vet ju att det alltid regnar där borta så det kändes passande, haha. Jag åkte dit i mitten på december och det var mitt i sommaren där. Helt otroligt. Blommorna blommade, himlen var blå, solen sken. Det var väldigt mysigt!
 
 
Helt från ingenstans kom den där dagen jag längtat efter i hela mitt liv.
Jag hittade pusselbiten som fattades, jag hittade mitt livs kärlek och hon heter Emme. Vi började helt random prata på Badoo (ja, haha ironin där alltså...) och det klickade direkt. Hon är en helt underbar människa som gör mig till den lyckligaste tjejen i världen. Första gången vi träffades på riktigt var faktiskt när jag kom hem från London den 13 december. Då hade vi pratat i lite mer än en månad. Det var väldigt stelt och jag var jättenervös men det släppte ganska snabbt. Jag minns det som det var igår, när jag stod på terminal 4 och kramade henne, för då skulle jag åka vidare till Umeå och hon skulle sätta sig på pendeln tillbaka till Strängnäs. Jag grät som en idiot när jag gick där ifrån.. Men fem dagar senare tog hon tåget upp till Umeå och spenderade helgen hos mig. Det var tre otroligt fina dagar och jag kommer aldrig glömma hur vi började småtjafsa om musikvalet och det hela slutade med att vi låg och höll om varandra i sängen istället. Den 21 december blev vi tillsammans och våra handleder pryds nu utav varsitt, litet hjärta.
 
 
Den första mars flyttade vi ihop.
Det kändes helt obeskrivligt bra och att vi har bott ihop i snart 3 månader är typ overkligt egentligen. Det känns som att hon nyss kom hit och stannade en helg. Sedan må vi ju vara dom mest stereotypa flatorna som finns då vi 29 dagar senare förlovade oss, haha! Men känns det rätt så är det rätt, liksom. I februari bestämde vi oss för att söka en ny lägenhet och fick den, så inflyttningsdatumet är första juni och vi håller på att packa för fullt. Det är totalt kaos i lägenheten men samtidigt känns det skönt att vi får flytta ihop i en helt ny lägenhet. Tillsammans. Bara vi.
 
 
Det känns som att vi hunnit med tusentals grejer sedan Emme flyttade upp till Umeå.
Vi far och flänger mest hela tiden och det känns helt underbart. Vi har gått på museum, bakat massor av olika saker, grillat, ätit middag vid havet, festat, skrattat, gråtit, - ja, allt. Det spelar som egentligen ingen roll vad jag gör med henne, jag är ändå lycklig. Det känns som att jag äntligen gjort något rätt här i livet. Som att det var detta jag väntat på all along, liksom. Svårt att förklara, haha.
 
 
Det har ju inte riktigt hunnit bli sommar än, men ändå!
Den här sommaren kommer vi båda två jobba som tok, åka och hälsa på mamma i Boden, handla på IKEA när vi får skatteåterbäring och fira bubbisens 19-årsdag den 28 juli! Vi har planterat massor av saker på balkongen också, som jag inte har lagt upp någon bild på men det kan man kolla på min »instagram«. Vi har iallafall planterat sockerärtor, dill, gräslök, krasse, sallad, blommor och kattgräs som faktiskt syns på bilden högst upp till höger! Det har vuxit på rejält och det känns som ens bebisar. Man blir så glad när man kommer ut på balkongen och ser att dom blivit större.
 
 
Det var kul att berätta om vad som hänt i mitt liv och vilken underbart fin människa jag träffat! Jag ska försöka hålla igång bloggen så gott det går, men varje gång jag säger det så tycks jag aldrig hålla det. Men förhoppningsvis! Ha en supertrevlig sommar allihopa! ♥